Gänget på Knöllen ♥ ♥ ♥

En obehaglig magkänsla
En illavarslande, otrevlig sak som har existerat ända sen i lördags
Lite innan det också men det blommade ut rejält där på kvällen
Och den vill inte gå iväg

Den gnoler och irriterar
Förvränger och plågar
Sprider sig upp mot bröstet
Rakt in i hjärtat

Och jag vet inte vad jag ska göra för att få det att kännas bra...

En trött Mafalda
Som gör allt för att hålla skenet uppe
Går bra så länge man har folk omkring sig, men så fort man blir själv börjar tankarna att snurra

Nästan så jag längtar till syskonbarnen kommer hem..

Vid åttatiden blir de Blueskväll hos Frode, trevligt trevligt.

Halvdag i morgon, grymt skönt.
Och jag lovar, ska inte dricka kaffe nån fler gång, blev lite för speedad idag *ler*

I need a little room to breathe

Wish I could find a way to disappear

All these thoughts they make no sense
Nothing seems to go away
Crawling in my skin
Consuming/confusing
This lack of self-control I fear is never ending
Without a sense of confidence and I'm convinced that there's just too much pressure to take

I've felt this way before

So insecure
A constant wave of tension
Now I find myself in question
I wanna run away
Never say goodbye
I wanna know the truth instead of wondering why
No more lies
I wanna shut the door and open up my mind
What do I do to ignore them behind me?
Do I follow my instincts blindly?
Do I hide my pride from these bad dreams?
Do I sit here and try to stand it?
Or do I try to catch them red-handed?
Do I trust some and get fooled by phoniness, or do I trust nobody and live in loneliness?
Because I can't hold on when I'm stretched so thin
I just end up getting hurt again
I ask why, but in my mind I find I can't rely on myself

And I get lost in the nothingness inside of me
Just stuck/ hollow and alone
I wanna let go of the pain I've held so long
I wanna heal, I wanna feel like I'm close to something real

What do I have but negativity

I will never know myself until I do this on my own
And I will never feel anything else, until my wounds are healed
I wanna heal, I wanna feel like I'm somewhere I belong
Wounds so deep they never show they never go away
Like moving pictures in my head for years and years they've played

(If I could change I would take back the pain I would)
(Retrace every wrong move that I made I would)
(If I could stand up and take the blame I would)
(If I could take all the shame to the grave I would)

Sometimes I remember the darkness of my past
Bringing back these memories I wish I didn't have
Sometimes I think of letting go and never looking back

And never moving forward so there'd never be a past

Memories consume
Like opening the wound
I'm picking me apart again
I don't want to be the one the battles always choose
'Cause inside I realize that I'm the one confused
I don't know what's worth fighting for
I don't know how I got this way
I know it's not alright
I try to catch my breath again
I hurt much more
'Cause I'm the one at fault

I'll never fight again

And this is how it ends
I'm breaking the habit
Tonight
I'm my own worst enemy
I'm sick of feeling
Tell me what the fuck is wrong with me
Thought I was focused but I'm scared
I'm not prepared
Put me out of my misery

When did I lose my sense of purpose?

Can I regain what's lost inside?

Why do I feel like I deserve this?

Like Jesus. They?ve nailed my hands to the cross
You watch me bleed but I can see
You cannot feel, no sorrow.
No tears
?Cause I have nothing to regret
The things I?ve done is for the one, The Master that I follow

I AM THE DEMON, I AM VENGEANCE
I AM THE SEVEN DEADLY SINS, I AM THE DEMON
I AM VENGEANCE, I AM THE SEVEN DEADLY SINS
I AM YOUR BLACK HEART

You fear me. I know your reasons; it?s in your eyes
But putting me here won?t end my time
I?ll always be behind you.
You?ll know me.
When I take off my disguise
You?ll see yourself and realise
I?m the black heart inside you

I AM THE DEMON, I AM VENGEANCE
I AM THE SEVEN DEADLY SINS, I AM THE DEMON
I AM VENGEANCE, I AM THE SEVEN DEADLY SINS
I AM YOUR BLACK HEART

I?m nailed to the cross, I can see that you feel no sorrow
I?ll die for the one, the blackest of all, The Master that I follow
I?m your black heart

Ja, igår var en intensiv dag
Var uppe redan i ottan för att hämta min soffa.
Men tror ni inte att de har strulat till allt på Shape, så min soffa fanns inte kvar!!!
Så har ja riktigt otur blir ja helt utan soffa, lite dålig stil tycker jag.
Sen var de bara hem, äta, packa lite grejer inför kvällen och sen på hockey, AIK - Frölunda
Riktigt bra match, kul att ha sittplats så man ser vad som händer ;)
Blir nog fler matcher i vinter, särskilt om de fortsätter spela så bra som de gjorde igår.
Sen blev de extra skoj eftersom jag hamnade bredvid en man som var cynisk (hans avsikt var att säga synsk, men han hade druckit nån öl för mycket ) Skrattade rätt gott

Sen bar de av till en stuga i Burvik där vi skulle spela spel och bara mysa. Blev väl nått vinglas också, och för vissa några öl för mycket ;)
Hade ritktigt trevligt tills Magda kom och sa att Per var på väg... Kändes mindre skoj efter alla samtal vi haft i veckan men de var väl bara att va trevlig tänkte jag.
Men hur lätt var det när man inte ens fick ett hej tillbaka när han och Theres kom in genom dörren?
Höll mig undan och försökte att inte tänka på saken.
Som tur var kunde jag hålla mig undan tills de åkte och mitt humör blev lite bättre.
Men det känns fortfarande inte bra.
Tur man har underbara människor runt omkring sig så man inte tänker för mycket på allt.

Fast det blir nog en lång söndag.

Alt blev så galet överdrivet igår.

OCh nog skulle jag kunna ta bort alla inläggen men de visar ju hur fel det oftast blir mellan oss.
Och jag får desutom en påminelse varje gång jag läser dem att mitt tålamod tar också slut.

För det var det som hände igår, det tog bara slut.
Förstår inte ens att jag har haft tålamod så länge, och att det tillslut brast var nog välbehövligt.

Jag tycker jag varit otrolig förstående, tillmötesgående osv under hela den här procesen. Att det sen bara brast igår har ju sina bidragande orsaker.
Det måste du kunna förstå.

Jag mår dåligt att jag var tvungen att vara så extrem igår, nästan provocerande. Men jag vet inte annars vad jag ska göra.
För det funkar inte att vi har en relation, du var hur trevlig som helst i onsdags och sen i torsdags lät det helt annorlunda. Och jag klarar inte av sådana svägningar just nu.
Jag behöver lite lugn och ro, en chans att landa.
Kanske just därför mitt tålamod tog slut extra fort, för ja var precis på väg att landa, och så kommer du och gör så att jag måste lyfta igen.
Och då brast allt

Jag kan inte se vad det ger att vi pratar och försöker ha en relation just nu, för risken att saker och ting blir värre är så stor. Bättre att låta allt lugna ner sig.
Att vi båda får en chans att landa.

Jag hoppas du kan ge mig den chansen.
Om inte kommer jag bara fortsätta att ignorera.
Som jag sa, har du något att säga får du vara extra tydlig, minimera risken för missförstånd.



Inte konstigt att jag har försökt stänga av mina känslor den senaste tiden...

Realized I can never win
Sometimes feel like I have failed
Inside where do I begin?
My mind is laughing at me

Tell me, why am I to blame?
Aren't we supposed to be the same?
That's why I will never tame
This thing thats burning in me

I am the one who chose my path
I am the one who couldn't last
I feel the life pulled from me
I feel the anger changing me

Sometimes I can never tell
If I got something after me
That's why I just beg and plead
For this curse to leave me

Tell me, why am I to blame?
Aren't we supposed to be the same?
That's why I will never tame
This thing thats burning in me

I am the one who chose my path
I am the one who couldn't last
I feel the life pulled from me
I feel the anger changing me

Betrayed
I feel so
Enslaved
I really tried
I did my time
I did my time
I did my time
I did my time
I did my TIME

I am the one who chose my path
I am the one who couldn't last
I feel the life pulled from me
I feel the anger changing me

Oh god the anger's changing me
Oh god the anger's changing me

Att allt alltid blir så överdrivet, så galet fel.

Missförstånd hit och missförstånd dit.

Inte konstigt att det skar sig.

Tråkigt bara att det alltid ska behöva bli så extremt.
Att ingen ger sig och vill förstå.

Svart eller vitt

Inget jag är stolt över men jag lär mig
Med dig har jag lärt mig mycket om hur man inte ska göra.
Det är jag otroligt tacksam över

Tråkigt bara att det ska sluta med otrevligheter.
Trodde jag gjorde allt klart igår, att vi inte skulle höras.
Så därför håller jag fast vid det.
Viker lite eftersom jag sitter här och förklarar mig, men jag orkar inte hålla allting inne.

På samma gång som jag verkligen inte orkar prata med dig i verkligheten.
För jag vet att det inte kommer ge någonting för någon av oss.

Som sagt, lycka till med allt.

Men efter en så lång och slitsamm /sårande process för oss båda hjälper det inte att vi
gör processen än längre och än mer plågsam.
Jag tänker bara på bådas bästa, men givetvis ur min synvinkel.
För jag klarar inte av att ha kontakt med dig, det måste du kunna förstå.
Sen att du har en annan sida av historien det förstår ja, men de är inget jag behöver höra, för det förändrar inte hur jag känner eller tänker.
Och visst är det hänsynslöst att jag bara tänker på mig själv men jag är inte i skick att tänka på någon annan just nu.

Eller så är det ren tur att jag tänker på att vi båda ska ta oss ur det här kaoset utan att bli allt för sårade.
Sen att du vill hantera det på ett annat sätt kan jag tyvärr inte ta hänsyn till.
Inte efer allt som har varit.

Men bad inte jag dig redan igår att släppa allt och inte höra av dig till mig?
Att diskutera allt det här med någon annan?
Att du skulle läman mig utanför allt?
Och du har väl aldrig sagt ifrån och bett mig sluta höra av mig?
Du har ju alltid velat prata om "allt", eller sånt som gynnar dig.

Så släpp taget
Hitta någon annan

Men varför vinklar du det till något overkligt?
Skit samma om vi hade träffats under andra omständigheter, vem säger att de hade blivit bättre då?
Och jag vill inte svartmåla dig men när du hör av dig fastän jag bett dig att inte göra det (du har skickat två sms sen ja skrev de förra inlägget) så blir det rätt svårt att upprätthålla dig som en fin människa.
Du är en fin människa. Men vi funkar bara inte ihop.
Och just nu orkar jag inte med dig överhuvudtaget för i ena studen är du glad och lättsam och i nästa sekund någon helt annan. Och det är det sista jag behöver just nu.
Respektera det och gå vidare.
Snälla.

Så, då har man väl fått ut de mesta aggressionerna.
Åter till mig :)

Har varit en omtumlande tid, men äntligen har saker och ting börjat falla på plats.
Får min lägenhet snart, praktiken är fixad och jag gör något på dagarna som jag tycker är grymt kul!
Får bara hoppas att saker och ting fortsätter i en positiv anda.

I och för sig, allt är ju upp till mig.

Blir till att tatuera in sina ledord snart, så ja inte glömmer dem nästa gång det blir jobbigt.

Blir en oplanerad helg, hoppar på det roligaste tåget.
Så har du något skojsigt för dig är det bara att du hör av dig *ler*

Pussen och kramen

Och frågan jag ställde är inget jag vill ha svar på.

Det är en fråga du borde ställa dig själv.

Varför gör du så här?

Jag har blivitt utpekad, påhoppad, förolämpad och fått höra på de mest knasiga kommentarerna.
Diskussioner som jag inte ens vill ha.
Men jag har stått på mig, sagt det jag känner.
För även om du har känslor kvar är det inget jag kan göra åt saken.
Det är något du måste lösa själv.
Jag har försökt vara tillmötesgående men jag måste tänka på mig själv.

Så igår så passerade jag bristningsgränsen.
Orkade inte höra på allt, för det är inget jag ska behöva lyssna på.
Jag vill inte ha något med dig att göra, för du får mig bara att må dåligt.

Jag sa som det var och du vill fortfarande inte respektera att vi inte ska höras.

I morse hade jag fått två sms, och du har försökt skriva till mig på msn.
Jag försöker ignorera men det  blir rätt svårt, för du försöker verkligen få det att låta som att jag är skyldig dig att svara.

Men det är jag inte.

Jag har gått vidare och att du inte kan acceptera det är bara patetiskt.

Jag skriver allt detta här, för jag vet att du förmodligen kommer att läsa det.
Du söker svar som jag inte kan ge, så lämna mig i fred och sök dem någon annan stanns.

Lycka till med allt!

Vad är problemet?

Det funkar inte just nu, inse fakta och gå vidare!
Sen om det skulle funka i framtiden så gör det ju det, men det är ju inget man kan tänka på redan nu!!!
För just nu, i denna stund, är det inte meningen
Blir så galet less.

Men det är väl bara att acceptera. Jag har blivit en mästare på det.
Har knappt blivit arg på en väldigt lång tid.

Helt sjukt vad vissa saker gör att man får perspektiv.

Så inget har varit förgäves, det är bara synd att det ska göra så förbaskat ont...

Det får bli som det blir.
Orkar inte gå omkring och ånga mig, bättre att ta det för vad det är och göra det bästa av situationen


Var riktigt trevligt att få prata med Petra igår, har inte pratat med henne på evigheter!
Sen att ja har pratat i telefon med en massa annat folk i säkert 10 timmar de senaste har varit otroligt givande, trots att jag har fått skavsår i öronen och minst tre tumörer i hjärnan pga strålning från mobilen...


Nä, matkoma.
Borde sova en sväng.

Puss

Och så lyckas man vara så där dumt impulsiv igen.
Affärerna i Skellefteå måste ju älska mig...

Har ju öppnat en underbar, fin butik i stan.
Som öppningserbjudande har de en soffa med divan. Inte den största soffan men den var helt klart prisvärd.
Jag går in för jag vill ha en grå ( behöver ju en soffa i lägenheten när ja flyttar in om två veckor)
Men tror ni inte att den soffan är slut!!!
Och de får kanske in den i november/december...
Så länge orkar ju inte jag vänta.
Så jag säger, jag tar den bruna istället. Utan att knappt titta på den...

Smart!

Så nu sitter jag och funderar på om ja ens ska ha den där soffan.
Finns då ingen lika fin på blocket för samma pris, men ja vill ju inte ha en lattebrun soffa!!!
Jag är ju less på brunt!!!
Men en soffa behöver jag ju, så kanske lika bra att köpa den

Eller ska ja behålla pengarna och hoppas att de kommer ut en soffa på blocket inom två veckor?

Hmmm
Svårt.

Ska nog förbi på den där butiken i morgon och verkligen känna efter om jag vill ha den där soffan.


För just nu kommer ja inte fram till något vettigt....

En känsla av osäkerhet som infinner sig.


Hur ska jag klara av allt det här själv?





Rädsla, verkligen inte en känsla jag behövde just nu.

Time flyes by...
Särskilt när man har roligt

Likaså flyger bara pengarna iväg
Men det är väl så det ska vara

Njuter av häret och nuet, men oroar mig ändå för framtiden

Önskar bara att jag fick känna mig lite trygg i allt det som sker
Inte som en osäker tazmansk djävul som blir hetl förstörd när saker och ting inte blir som jag tänkt mig.
Har funderat mycket över det där, vad det är som har gjort att jag har reagerat så allvarligt så många gånger.

Och mångt och mycket beror nog på min osäkerhet i vad andra tycker om mig.

Att jag aldrig riktigt vet vad de känner och tänker om mig, och att jag aldrig kan lita på att de kommer finnas till han och bry sig om mig

Ibland kan jag känna att det här har ju ingen absolut betydelse, men på samma gång är det ju genom bekräftelse från andra vi mår bra i oss själva många gånger.
Att om ingen annan uppmärksammar en, finns man ens då?

Nu kanske ni tycker jag är lite konstig, och det är jag också.
Det är rätt mycket som spelar in att jag tycker och känner så här.
Jag har varit med om mycket, och det är ju det som speglar hur jag blivit / är.

Och att man hela tiden utvecklas och lär sig nya saker om sig själv är så oerhört viktigt men hur gör man när det saknas något viktigt som ligger till grund för allt annat?
Vart hittar man något sådant efter 21 år?