hur?

För ett år sen nästan precis så skrev jag på min space sida att jag skulle plocka isär mig själv å sakta men säkert sätta ihop bitarna igen. Men uppenbarligen blev de fel redan från början för nu är jag där igen.
Tillbaka på ruta ett.
Ett misslyckande som känns extra mycket. För jag tycker att jag borde ha lärt mig vid det här laget.
Eller så är det kanske inte meningen att jag ska vara hel.
Jag ska kanske inte få känna mig hel och lugn och trygg och säker och underbar och duktig.

Det värsta just nu är alla timmar jag spenderar själv, så fort jag är med folk och gör något går det bra, då kan jag känna mig någorlunda lugn i alla fall. Men så fort jag blir själv börjar tankarna snurra, och jag känner mig så galet ensam. Och det känns som om jag inte kan ringa och hålla mina närmaste vakna hela nätterna bara för att jag känner mig ensam.

Ska försöka gå och sova istället. Fastän ja inte vill. För när jag vaknar i morgon bitti kommer känslan vara kvar. Känslan av att vara oduglig och ensam.

Mitt liv i en mening.

The botten is nådd. Men hur fan tar man sig uppåt egentligen?

Broken

Jag är trasig.

Helt sönder.

"Ur funktion"


Måste hitta någon som kan hjälpa mig att bli hel.

Andra tankar

Jaha. Då var en lång jobbhelg till ändå. Som tur är har det varit en hektisk helg, dvs ja har sluppit tänka så mycket på allt som har hänt. Orkar inte dra alla vändor fram och tillbaka här men summan av kardemumman är i alla fall att jag numera är singel. Eller inte singel heller, utan bara en tjej med ett brustet hjärta. Och jag ska nog låta det få läka länge, väldigt länge, innan jag ger mig ut i singellivet igen.

Niklas ska som tur är vara bortrest i veckan så ja ska få låna hans lägenhet   = sova i en vanlig säng.
Får hoppas att lägenheten ja ska kika på i morgon är fin så ja kan flytta in där så fort som möjligt.
Ska dessutom söka jobb i morgon, kanske blir att man flyttar tillbaka till Åsele i så fall :) Man vet ju aldrig med mig.

Nä, härda ut veckan som kommer, sen åka till åsele å fira valborg. Nice nice.




20/4 En speciell dag

Så, då var man ett år äldre då. En födelsedag som passerade med rätt få grattisönskningar. Dock en jättetrevlig överraskning av en snäll Per. Min äldsta syster skippar att ge present utan min present är att de låter mig bo hos dem. Ibland blir ja inte klok på min familj. Så om ja inte hade fyllt år, hade ja fått va helt utan tak över huvudet? Eller hade ja fått betala för att få sova på soffan?

Ja, vissa saker kommer man aldrig förstå sig på.
Men nästa år ska ja fira som bara den, för en sån här födelsedag vill ja inte ha igen.

Tack.


Så sant


"All of my tears
Will dry a million times
Still my heart will feel the same

I'm not afraid to loose
If I loose it all to you
'Cause it's a loss with a cause"

- Laleh

Kunde inte hålla mig borta

Vissa texter säger bara allt...


http://www.azlyrics.com/lyrics/nellyfurtado/sayitright.html

http://www.azlyrics.com/lyrics/nellyfurtado/ingodshands.html

http://www.azlyrics.com/lyrics/nellyfurtado/waitforyou.html

http://www.azlyrics.com/lyrics/nellyfurtado/somebodytolove.html

Borta

Hade tänkt försvinna ett tag nu, gräva ner mig någonstanns tills allt känns bättre.
Återkommer då jag känner att jag orkar och vill.

Bara så ni vet.

Hur?

Jag bara önskar att jag kunde bli riktig arg, skita i allt och bara gå vidare. Riktigt jävla förbannad, men det går inte.
Det går bara inte.
Istället ligger jag bara och tycker synd om mig själv, hoppas på att det ska hända något så jag slipper ta tag i allt själv. Jag känner mig så tom och så jäkla förstörd och jag vet inte vart jag ska ta vägen. Kan man bara inte spola fram till då man mår bättre? Då det inte känns lika hopplöst längre? Då det inte gör lika galet ont?

Fan!

Och det värtsa är att du är den enda jag har vågat ty mig till, den enda jag vågat gråta hejdlöst inför och nu vet jag inte alls vad jag ska ta mig till. Vem som ska orka torka mina tårar.
Patetiskt, eller hur?

GAAAHHH!

Jag tror man inte ka bli mer frustrerad eller förstörd.
Och inte vågar jag tro på att det kan bli bättre heller. Hur ska jag kunna göra det?


Orkeslös

Jag känner mig ännu mer förvirrad idag, och har fortfarande ingen aning om hur jag ska göra med allt.

Snart kommer det bli tilt i min hjärna vilket kanske är lika bra, för till slut orkar man bara inte längre.

Solen skiner i alla fall...

Igen

Paradise Lost - Don't Belong


People say I'm in the way
People say never betray
Oh when I've gone, when I've gone
You'll turn to me when I've gone, when I've gone


Need a little understanding for all I've done
In another situation I don't belong (belong)


Every day humiliate
Every way solemn in trait
Oh when I've gone, when I've gone
You'll turn the key when I've gone
Don't belong...


Need a little understanding for all I've done
In another situation I don't belong
Need a little understanding for all I've done
In another situation I would belong (belong)


Need a little understanding for all I've done
In another situation I don't belong
Need a little understanding for all I've done
In another situation I would belong (belong)

Nu så

Ja, vad kan man säga. Jag är frustrerad, förvirrad, sårad, upprörd, ledsen, fundersam och kan inte annat än fundera över vad jag ska hitta på härnäst. Jag hamnade i en återvändsgränd och har åter hamnat vid ett vägskäl. Får se vilken väg man hamnar på härnäst. Nån gång borde man ju hitta rätt.
Ska jag stanna kvar i Skellefteå och se vad som händer, hitta ett jobb i Umeå eller kanske i Stockholmstrakterna och flytta? Eller kanske till och med flytta tillbaka till Åsele?

Allt kan hända, vilket känns väldigt positivt ändå.

Å så har jag blivit lite brun(har varit å pimplat hela helgen).

"That's nice" som en viss Johan brukar säga.

Nä, en frukt och lite mer sol.

Puss


:)

Just det ja, Grattis MoDo till guldet :)


Me Like

      
             

  KoRn feat Amy Lee - Freak on a Leash


Something takes a part of me
Something lost and never seen
Everytime I start to believe
Something's raped and
Taken from me, from me

Life's got to always be
Messing with me
(You wanna see the light)
Can't they chill and let
Me be free (so do I)

Can't I take away all this pain
(You wanna see the light)
I try to every night
All in vain, in vain

Sometimes I cannot take this place
Sometimes it's my life I can't taste
Sometimes I cannot feel my face
You'll never see me fall from grace

Something takes a part of me
You and I were meant to be
A cheap fuck for me to lay
Something takes a part of me

Feeling like a freak on a leash
(You wanna see the light)
Feeling like I have
No release (so do I)

How many times
Have I felt diseased
(You wanna see the light)
Nothing in my life is free, is free

Sometimes I cannot take this place
Sometimes it's my life I can't taste
Sometimes I cannot feel my face
You'll never see me fall from grace

Something takes a part of me
You and I were meant to be
A cheap fuck for me to lay
Something takes a part of me

Ah, ah, ah.....
(Go, go, go, go....)

Something takes a part of me
You and I were meant to be
A cheap fuck for me to lay
Something takes a part of me

Part of me, part of me
Part of me

Hmmm

Att det kan vara så härligt att få lyssna på musik man tycker om. Har äntligen en stereo i bilen, vilket gör att det kommer bli mycket trevligare att köra bil :)

Bara idag och i morgon kvar, sen får man köra hem till Åsele. En sväng över Umeå först bara, hämta upp Elenor, kanske hälsa på lite folk. Sen hem och förhoppningsvis lite skoterkörning och pimplande.

Men varför måste jag alltid vara på väg? När ska jag få stanna upp och känna att jag trivs och känner mig lugn och trygg?

Tål att tänkas på.

Mafalda

Mafalda

Men det händer att jag är så här glad ibland också :)

Mafalda

Mafalda


Tänkte bara visa hur jag ser ut när jag blir arg (det händer ju rätt ofta)

Påsk

Jaha ja. Ännu en arbetsdag att se fram emot.
Är galet less på att jobba.
Längtar till nästa helg, då ska jag och Elenor åka till Avasjö. Lite lugn och ro hemma hos mina föräldrar, vilket jag verkligen kan behöva.

Ska gå och vila en stund innan ja ska iväg å jobba.
Känner mig galet trött, både fysiskt och psykiskt. Vilket kanske inte är så konstigt ändå.

Har knappt hunnit reagera på att det är påsk, eftersom jag alltid brukar vara hemma på påsk, pimpla och köra skoter. Men så blev det inte i år så nån påsk känns det inte som det har varit. Men fick ett påskägg i går ändå, men inte med godis i (vilket kanske var lika bra eftersom ja äter godispå jobbet) utan ja fick en jättesöt nallebjörn av en annan söt nallebjörn :) Tack.

Nu så

Oj, sitter här och försöker formulera allt jag känner och tänker men det går inte så bra. Summan av kardemumman är att det känns bättre än i morse. Men jag har fortfarande en lång väg kvar att gå. Men att komma till insikt gör väldigt mycket av hela problemet,  så de känns som om allt kommer att bli bra. På nått vis till slut.

Over and out

Pust

Ja, då va det konstaterat vad som är problemet. Jag.
Visst vet jag om att jag är rätt hetsig och att mitt humör pendlar, och jag mår inte direkt bra av det jag heller. Men det är aldrig någon som kommit mig så nära inpå livet som har sagt att det är ett problem. Ingen annan som har konstaterat det. Kanske pga att jag aldrig släppt någon så nära, och att mina föräldrar har tagit mig för den jag är (de har ju inte direkt behövt leva så nära inpå mig de senaste 5 åren)

Nä, Per har tvingat mig inse så himla många grejer (vilket är väldigt bra) men tillslut blir man rätt trött. Särskilt när ens humör redan är på bristningsgränsen pga att man är trött. Och så blir de ännu mera grejer.

Å just nu har jag mina syskonbarn springandes omkring så jag har som inte utrymme till att få vara riktigt upprörd. Blir till att leta lägenhet till veckan....

Är jag för ärlig helt plötsligt?

Så är det

Det kan vara rätt bra att ta en paus, man får som känna efter vad man verkligen vill. Och jag känner bara mer och mer säker på hur mycket du betyder för mig och hur mycket jag vill vara med dig.
Det som känns jobbigt är att jag fortfarande inte har en aning om du känner samma sak. Och att det kanske kommer ta tid innan du vet hur du vill ha det. Och att det finns en risk att jag aldrig får respons på mina känslor. Att jag ger dig mitt hjärta å så kanske du inte ens vill ha det...

Suck.

Var då galet mycket folk på kiosken idag så jag slapp gå och tänka på allt. Får hoppas de är galet mycket hela helgen, så att tiden bara flyger förbi.

Nä, sova säng så man orkar med helgen.


Stormigt

Nej, det är sant. Det är inte bara ditt fel att jag var tvungen att flytta, för vi är ju två. Men du måste förstå att jag måste få skriva vad jag känner, även om det ibland är väldigt egoistiskt (men detta är ju min blogg).
Men ja, nu får vi ju se vad som händer. Jag har i alla fall kommit till ro med situationen (vilket ja inte hade varken igår eller dan innan). Det var ju rätt mycket känslor som kom i gungning. Vilket kanske förklarar allt det jag skrev.
Men allt kändes faktiskt bättre i morse när jag vaknade.

Så nu känns allt inte riktigt lika plågsamt längre, jag förstår att jag måste vänta. Tålamod är ju dock inte min bästa sida men nu får jag väl lära mig det.

Jaja, om man ska ta och gå och sova igen. Vaknade ju vid 6-tiden i morse pga blåsvädret, är inte direkt pigg.

Och sen ska man jobba hela påsk, fy vad jag vill ha ett annat jobb (eller iaf bättre arbetstider och bättre lön)

Igen

Usch vad jag hatar att inte ha mitt egna ställe. Jag lovade mig själv för ett år sen att jag skulle hitta mig ett jobb och skaffa mig ett eget ställe. Och i höstas hade jag allt det, men så sa Per att han ville att vi skulle bo ihop. Och när han visade att han kunde satsa allt kände jag att jag också kunde göra det. Så för en månad sen sa jag upp min trygghet, mitt hem för att flytta in hos honom. Där har jag försökt komma mig till rätta och känna mig hemma men det funkade visst inte för Per.
Så nu bor jag hos min syster på prov, för att Per ska få känna vad han vill. Och jag är utan min trygghet. Så sjukt orättvist det känns. Om jag bara hade varit arbetslös så jag hade i alla fall kunnat bo hos mina föräldrar medans han funderade, så jag slapp känna mig som en hemlös.

Vill bara gå och gråta men vart ska jag göra det? Vart ska jag kunna slappna av och få tid att tänka?

Blir nog en lång och sömnlös natt (igen).

Plågsamt.

Gaaahh

Ja, då var mardröms veckan igång. Jobbar from idag och elva dagar framåt.
Dvs över hela påsk, och inte har vi stängt nån dag, nä öppet alla dagar 11-21. Nice nice.
Började ju bra idag, sitter och kör, är nästan framme i frostkåge och så dör bilen. Mitt på e4:an.
Som tur var syster hemma så hon kom och bogserade mig till jobbet. Per kom och bytte batteri så jag tog mig hem efter jobbet men förmodligen måste jag köpa en ny generator. Drygt som fan.

 Jaja, nu får man inte sitta vid datorn mer. Återkommer....

RSS 2.0