Tål att tänkas på
Time flyes by...
Särskilt när man har roligt
Likaså flyger bara pengarna iväg
Men det är väl så det ska vara
Njuter av häret och nuet, men oroar mig ändå för framtiden
Önskar bara att jag fick känna mig lite trygg i allt det som sker
Inte som en osäker tazmansk djävul som blir hetl förstörd när saker och ting inte blir som jag tänkt mig.
Har funderat mycket över det där, vad det är som har gjort att jag har reagerat så allvarligt så många gånger.
Och mångt och mycket beror nog på min osäkerhet i vad andra tycker om mig.
Att jag aldrig riktigt vet vad de känner och tänker om mig, och att jag aldrig kan lita på att de kommer finnas till han och bry sig om mig
Ibland kan jag känna att det här har ju ingen absolut betydelse, men på samma gång är det ju genom bekräftelse från andra vi mår bra i oss själva många gånger.
Att om ingen annan uppmärksammar en, finns man ens då?
Nu kanske ni tycker jag är lite konstig, och det är jag också.
Det är rätt mycket som spelar in att jag tycker och känner så här.
Jag har varit med om mycket, och det är ju det som speglar hur jag blivit / är.
Och att man hela tiden utvecklas och lär sig nya saker om sig själv är så oerhört viktigt men hur gör man när det saknas något viktigt som ligger till grund för allt annat?
Vart hittar man något sådant efter 21 år?
Särskilt när man har roligt
Likaså flyger bara pengarna iväg
Men det är väl så det ska vara
Njuter av häret och nuet, men oroar mig ändå för framtiden
Önskar bara att jag fick känna mig lite trygg i allt det som sker
Inte som en osäker tazmansk djävul som blir hetl förstörd när saker och ting inte blir som jag tänkt mig.
Har funderat mycket över det där, vad det är som har gjort att jag har reagerat så allvarligt så många gånger.
Och mångt och mycket beror nog på min osäkerhet i vad andra tycker om mig.
Att jag aldrig riktigt vet vad de känner och tänker om mig, och att jag aldrig kan lita på att de kommer finnas till han och bry sig om mig
Ibland kan jag känna att det här har ju ingen absolut betydelse, men på samma gång är det ju genom bekräftelse från andra vi mår bra i oss själva många gånger.
Att om ingen annan uppmärksammar en, finns man ens då?
Nu kanske ni tycker jag är lite konstig, och det är jag också.
Det är rätt mycket som spelar in att jag tycker och känner så här.
Jag har varit med om mycket, och det är ju det som speglar hur jag blivit / är.
Och att man hela tiden utvecklas och lär sig nya saker om sig själv är så oerhört viktigt men hur gör man när det saknas något viktigt som ligger till grund för allt annat?
Vart hittar man något sådant efter 21 år?
Kommentarer
Trackback
