Omvälvande dagar
Uppenbarligen kan man aldrig gå ur en relation så att båda blir nöjda.
Det har de senaste dagarna bevisat.
Att vi båda har hgelt olika syn på hur det har varit och hur vi är gör det inte bättre.
Som tur är vi överrens om att vi inte funkar ihop.
Känner fortfarande nte att jag har något att be om ursäkt för, särkilt inte när du smutskastar den jag är och skriver ut mitt namn i alla möjiga olika sammanhang.
Men du får stå för din åsikt om mig, och jag vet att de människorna som älskar mig för den jag är har svårt att förstå vad du menar med det du säger.
Har god lust att skriva ut allt det hemska du sagt om mig men det gör inte saker och ting bättre. För dina ord har inget med mig att göra, det har att göra med hur jag blev i närheten av dig.
Du fick mig att må bra i början, men sen var det som att jag ändå inte dög, och vad jag än gjorde blev det fel. Jag fick inte heller ha en dålig dag eller förhasta mig. De värsta är nog att du har insett att du ville att jag skulle vara någon annan än mig själv.
Men varför ville jag ändå stanna kvar hos dig? Styras av dig?
Jag hoppas du är en bättre människa mot nästa person du möter, för det var så mycket du gjorde fel mot mig.
Visst gjorde jag också fel och ingen av oss gjorde den andra bättre. Men jag insåg det och ville gå vidare, och du blir arg för att jag gjorde det valet.
Att du dessutom själv redan visar upp dig och din "nya" kärlek visar väl bara att du är inte så mycket bättre själv.
Finns så mycket jag skulle vilja vara arg på, men du förtjänar inte ens mina tårar längre.
Det har de senaste dagarna bevisat.
Att vi båda har hgelt olika syn på hur det har varit och hur vi är gör det inte bättre.
Som tur är vi överrens om att vi inte funkar ihop.
Känner fortfarande nte att jag har något att be om ursäkt för, särkilt inte när du smutskastar den jag är och skriver ut mitt namn i alla möjiga olika sammanhang.
Men du får stå för din åsikt om mig, och jag vet att de människorna som älskar mig för den jag är har svårt att förstå vad du menar med det du säger.
Har god lust att skriva ut allt det hemska du sagt om mig men det gör inte saker och ting bättre. För dina ord har inget med mig att göra, det har att göra med hur jag blev i närheten av dig.
Du fick mig att må bra i början, men sen var det som att jag ändå inte dög, och vad jag än gjorde blev det fel. Jag fick inte heller ha en dålig dag eller förhasta mig. De värsta är nog att du har insett att du ville att jag skulle vara någon annan än mig själv.
Men varför ville jag ändå stanna kvar hos dig? Styras av dig?
Jag hoppas du är en bättre människa mot nästa person du möter, för det var så mycket du gjorde fel mot mig.
Visst gjorde jag också fel och ingen av oss gjorde den andra bättre. Men jag insåg det och ville gå vidare, och du blir arg för att jag gjorde det valet.
Att du dessutom själv redan visar upp dig och din "nya" kärlek visar väl bara att du är inte så mycket bättre själv.
Finns så mycket jag skulle vilja vara arg på, men du förtjänar inte ens mina tårar längre.
Kommentarer
Postat av: Per
Du vet att jag minst lika mycket ville gå vidare. Det var jag som tog upp det och sa att det var ohållbart i längden.
Tycker det blir så fel när du vinklar det som att jag inte hade några avsikter att vi skulle sepparera ifrån varandra. Men det känns väl bättre för dig att säga att det var du ?
Sak samma nu är det som det är.
Jag och du är oerhört lika det vet vi båda två. Därför fungerar det inte när vi blir osams.
Bra att vi insett att vi inte kan leva i en relation
när det är såhär tragiskt att vi inte kan hantera varandra. Eller att jag kunde ta dig för den du är, Att jag ville se någon bättre människa och att det blev som ett krav och du inte kände dig avslappnad. Förlåt
Trackback
