Många tankar
Varför gör jag så här, varför tar det sån tid innan jag förstår vad som är bäst för mig?
Varför klarar jag inte av att känna efter? Varför känner jag mig så förvirrad? Varför inser jag inte att jag bara är värd det bästa? Att jag inte ska godta något mindre? Varför sänker jag mig lägre? Varför står jag inte på mig?
Men ingen ska få mig att tro på att jag är värd något mindre
Blir så arg, för jag har vikit ner mig så många gånger, alldeles för många gånger
Och det kommer nog ta väldigt lång tid innan jag har rest mig upp igen
Kommer nog råka falla igen
Men jag strävar uppåt, jag har inte gett upp (än...)
Men det blir till att undvika människor som bara tar utan att ge något tillbaka
Vad vill de ha ut av sitt liv och människorna de har i sin "närhet"? Och varför accepterar man att de aldrig ger något tillbaka? Att det känns som att man tjatar bara för att man vill att de ska höra av sig, visa lite omtanke och fråga hur man mår?
Eller är det bara personkemin som inte stämmer?
Är de kanske inte så mot alla?
Är det jag som drar till mig människor som är "kalla"?
Alla är inte så att alla i min närhet är "kalla!, långt ifrån alla, nästan ingen
Men de som är det, de märks.
Nä, nu faller jag in i något slags virrvarr av ord , och jag kan inte uttrycka det jag verkligen vill ha sagt
Fylld av ärr och oläkta sår
Skadad
Mentala parasiter - eller en slags verkliga vampyrer om man vill göra den tolkningen..
Den är avundsjuk på människor som är livskraftiga och "lyser" upp sin omgivning - eftersom den saknar ett riktigt liv och mening själv, försöker den ta detta ifrån andra istället. Tragiskt nog för den så inser den inte att ett gott liv alltid kommer innifrån ens egen person - därför blir parasitandet som en "drog" för den och fungerar bara kortsiktigt. Den fortsätter, och kan tyvärr dra med sig oaksamma personer innan nån antingen "räddar" eller oskadliggör den.
Jag skulle sluta tjata på den om jag var du. Var inte rädd/orolig för den, sånt gör den bara starkare. Möt den rakryggad och vänd definitivt inte andra kinden till om den gör nåt dumt/kränkande/sårande - ge alltid tiofalt igen! (om läge finns förstås - annars väntar man helt sonika tills ett ges, ingen mening i att vara dumdristig).
Och angående dina ärr - jag tror att de få (stackarna) som aldrig blivit sårade eller skadade - tyvärr, så har de inte levt till fullo. Och de får ofta svårt med verkliga perspektiv eftersom de bara upplevt en bråkdel av verkligheten.
Och tro det eller ej.. det kan vara underhållande att umgås med vampyrer utemellan kortare stunder, och se (och spoilera) deras "spel" och försök om man bara är mentalt förberedd och känner till deras svagheter. Det är väl också lite elakt på sitt sätt.. Men men, det är inte alltid skoj att vara snäll.. ^^
-Nä, packa ner maskerna - I've got a halloween party to attend to.. undrar om det är någon vampyr ute ikväll? :P
L8rs Maf!
/broder D
