Det
Ännu en dag har passerat i mitt allt för innehållslösa liv.
Tack för påminnelsen.
Paniken från igår ligger kvar som en dimma i mitt sinne.
Har inte klarat av att göra något väsentligt på hela dagen (förutom att fälla en hel hög med tårar)
Insåg bara för en stund sen att jag tappade gnistan till att göra något för länge, länge sen. Att andra människor alltid fått mig att må dåligt över det jag gör.
Och vem har lust att ta initativ och försöka göra saker när man bara blir hackad på?
Visst, i början tog jag inte åt mig. Men jag hade inte styrkan att skjuta det ifrån mig år efter år.
Till slut så börjar orden att få betydelse. Man börjar ta åt sig. Man börjar tro på att det man gör inte är värt något. Att man själv inte är av någon betydelse. Hur får man tillbaka tron på sig själv? När man knappt minns hur det var att ha det?
Någon som har förlorat det och fått det åter som kan berätta?
Tack för påminnelsen.
Paniken från igår ligger kvar som en dimma i mitt sinne.
Har inte klarat av att göra något väsentligt på hela dagen (förutom att fälla en hel hög med tårar)
Insåg bara för en stund sen att jag tappade gnistan till att göra något för länge, länge sen. Att andra människor alltid fått mig att må dåligt över det jag gör.
Och vem har lust att ta initativ och försöka göra saker när man bara blir hackad på?
Visst, i början tog jag inte åt mig. Men jag hade inte styrkan att skjuta det ifrån mig år efter år.
Till slut så börjar orden att få betydelse. Man börjar ta åt sig. Man börjar tro på att det man gör inte är värt något. Att man själv inte är av någon betydelse. Hur får man tillbaka tron på sig själv? När man knappt minns hur det var att ha det?
Någon som har förlorat det och fått det åter som kan berätta?
Kommentarer
Trackback
