Stormigt

Nej, det är sant. Det är inte bara ditt fel att jag var tvungen att flytta, för vi är ju två. Men du måste förstå att jag måste få skriva vad jag känner, även om det ibland är väldigt egoistiskt (men detta är ju min blogg).
Men ja, nu får vi ju se vad som händer. Jag har i alla fall kommit till ro med situationen (vilket ja inte hade varken igår eller dan innan). Det var ju rätt mycket känslor som kom i gungning. Vilket kanske förklarar allt det jag skrev.
Men allt kändes faktiskt bättre i morse när jag vaknade.

Så nu känns allt inte riktigt lika plågsamt längre, jag förstår att jag måste vänta. Tålamod är ju dock inte min bästa sida men nu får jag väl lära mig det.

Jaja, om man ska ta och gå och sova igen. Vaknade ju vid 6-tiden i morse pga blåsvädret, är inte direkt pigg.

Och sen ska man jobba hela påsk, fy vad jag vill ha ett annat jobb (eller iaf bättre arbetstider och bättre lön)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0