Gänget på Knöllen ♥ ♥ ♥

För ett år sen nästan precis så skrev jag på min space sida att jag skulle plocka isär mig själv å sakta men säkert sätta ihop bitarna igen. Men uppenbarligen blev de fel redan från början för nu är jag där igen.
Tillbaka på ruta ett.
Ett misslyckande som känns extra mycket. För jag tycker att jag borde ha lärt mig vid det här laget.
Eller så är det kanske inte meningen att jag ska vara hel.
Jag ska kanske inte få känna mig hel och lugn och trygg och säker och underbar och duktig.

Det värsta just nu är alla timmar jag spenderar själv, så fort jag är med folk och gör något går det bra, då kan jag känna mig någorlunda lugn i alla fall. Men så fort jag blir själv börjar tankarna snurra, och jag känner mig så galet ensam. Och det känns som om jag inte kan ringa och hålla mina närmaste vakna hela nätterna bara för att jag känner mig ensam.

Ska försöka gå och sova istället. Fastän ja inte vill. För när jag vaknar i morgon bitti kommer känslan vara kvar. Känslan av att vara oduglig och ensam.

Mitt liv i en mening.

The botten is nådd. Men hur fan tar man sig uppåt egentligen?