Hur?

Jag bara önskar att jag kunde bli riktig arg, skita i allt och bara gå vidare. Riktigt jävla förbannad, men det går inte.
Det går bara inte.
Istället ligger jag bara och tycker synd om mig själv, hoppas på att det ska hända något så jag slipper ta tag i allt själv. Jag känner mig så tom och så jäkla förstörd och jag vet inte vart jag ska ta vägen. Kan man bara inte spola fram till då man mår bättre? Då det inte känns lika hopplöst längre? Då det inte gör lika galet ont?

Fan!

Och det värtsa är att du är den enda jag har vågat ty mig till, den enda jag vågat gråta hejdlöst inför och nu vet jag inte alls vad jag ska ta mig till. Vem som ska orka torka mina tårar.
Patetiskt, eller hur?

GAAAHHH!

Jag tror man inte ka bli mer frustrerad eller förstörd.
Och inte vågar jag tro på att det kan bli bättre heller. Hur ska jag kunna göra det?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0